När jag diskuterar nätkulturer för yrkesverksamma så pratar jag ofta om LinkedIn. När det pratas om nätkultur på arbetsplasten blir det ofta frågor kring Facebook – ska det tillåtas eller inte?
Men egentligen är nätkultur något mycket större än så. För mig är nätkultur något som pågår på internetbaserade platser för att de ”traditionella” kanalerna inte har (eller ger) plats för dessa aktiviteter. Här kan vem som helst kan starta vad som helst när som helst. Skriv om det du känner för. Skapa musik och publicera. Engagera andra.
Finns det oro för ”nätkultur” så är oron oftast koncentrerad till vad unga gör på internet. Vår oro är ofta baserad på en känsla av att inte ha koll. Nu är detta ingen nyhet – förut gick barnen ut (fysiskt) och man hade ingen större koll på dem då heller, vilka de träffade, vad de pratade om, vad de gjorde. Nu sker det digitalt och transferhastigheten har ökat exponentiellt, men grundproblemet är detsamma. En annan aspekt är yngres faiblesse för ”multi-tasking” – fragmentering – där flera kommunikationskanaler är igång samtidigt (telefon, SMS, chat, Facebook etc), gärna med musik i bakgrunden och kanske lite TV på ett hörn. Detta är studiemiljön på hemmafronten för många. Att fokusera på en sak är svårare och svårare och jag kan tänka mig att många lärare drar sig för att föra in nätverkskulturer i undervisningen.
Svaret är ofta enkelt och inte digitalt. Prata. Visa intresse. Få koll, då känns det bättre. Den här kursen är ju bara ett startskott för ett arbete som aldrig tar slut, för det kommer hela tiden nya vägar att kommunicera.
