Slutblogg för kursen IKT

Så här på slutet av kursen kanske det är dags för en summering - inte av kursen som sådan, men om framtiden för lärande med IKT som bas. Själv ligger mitt primära intresse på lärande, kompetensutveckling och utbildning på företag, men jag tror att många av de tankar och idéer som jag bär på är generella och även kan användas i skolan (främst högre utbildning).

I en intervju jag gjorde för en B-uppsats om sociala medier och kollektivt lärande, så var det en person som delgav sina erfarenheter från ett stort företag. Hans roll var att driva utvecklingen av sociala medier och han hade funnit att en stor del av tiden gick åt till att handgripligen visa och instruera anställda i de olika tillämplingarna som finns. Hur startar man en blogg? Vad skriver man? Hur nyttjar man bloggen? Hur skaffar man läsare? Kort sagt, grundläggande saker som denne person trodde att de flesta kunde, men en tro som fick omprövas - i synnerhet desto längre upp i hierkierna man kom.

Det visade sig att det viktigaste sättet att få igång användandet av sociala medier, var att "tvinga" cheferna att börja använda bloggformatet till att delge t ex protokoll från veckomöten, sammanfattningar från konferenser, personalmeddelande etc. När väl det var igång, kunde man föra in parametrar som nyckelord, etiketter (tags). Alltså, inget avancerat, bara tillämplingar på baskunskaper. Utvecklingen går fort, men att det praktiska handhavandet släpar efter. Varför? I många fall tror jag att det saknas bra förebilder, de som skriver på en nivå där de flesta av oss befinner sig. Det är inte så att du behöver bli en bloggfanatiker, twitterentusiast eller expert på sociala medier. Men när du till slut märker att du inte hängt med, då tornar det upp sig ett berg av kunskaper som ska hämtas in och resultatet blir "det gör jag sen".

Ett sätt för företag att få igång användandet är kanske att fokusera på resultaten och vinsterna, parat med ett visst mått av positivt tvång. Sluta med utskick via e-post, publicera med RSS-ström, skicka en inbjudan till att prenumerera till denna RSS-ström via e-post: et voilà! Ett e-brev förflyttar användarna till en annan kanal, enkelt och utan att användaren måste sätta sig in i hur RSS fungerar. Transparensen ökar, informationen blir sökbar och belastningen på e-postservern minskar.

Jag tycker att en viktig, men ofta bortglömd, funktion i de sociala medierna, är den person som ska inspirera andra, leta upp nyheter, sammnfatta och göra tillgängligt, förenkla och bearbeta - denna person/funktion finns ofta inte, det är en persons arbetsuppgift (bland många andra). Jag tror att företag måste våga satsa, annars stannar sociala medier på en låg nivå. Alternativet borde vara lockande - det finns pengar, anseende och tid att tjäna.

IKT-kursen har gjort ett bra försök att vara en inspiratör och vägledare bland den enorma mängd information som finns i ämnet. Den skulle kanske skulle kunna göras tillgänglig i kommersiell version? Det skulle många företag behöva.

Alla dessa teorier...

Det finns många teorier kring lärande. Många är kallade, få är utvalda. Egentligen skulle vi kunna sammanfatta lärande baserat på två personers arbeten, Vygotskij och Piaget. Skillnaden mellan dessa är, enkelt uttryckt, teorierna hur vi människor lär. Är det en biologisk utveckling, individens konstruerande av kunskap baserat på erfarenheter och erbjudanden i omgivningen, eller ett socialt samspel där den signifikanta andre hjälper individen vidare i utvecklingssteg. Hur det än förhåller sig med den saken så har dessa idéer givit upphov till en stor mängd forskning och många har lanserat egna begrepp, variationer och lösningar.

I utbildning på företag så styr naturligtvis inte de gamla teoretikerna besluten - påverkan kommer från de kommersiella krafter som söker att sälja sitt system. De allra flesta är bra, möjligen kan man sätta frågetecken för tillämpningen: är systemet bra just för detta företag i denna situation? Det är så att en säljare gör sitt bästa för att sälja, inte nödvändigtvis för att ge företaget den optimala produkten. Här kommer konsulterna in. De ska förhoppningsvis vara neutrala och hjälpa utbildningsansvarig att hitta en lämplig, väl dimensionerad plattform som kommer att uppnå det som företaget är i behov av.

Jag tror att den mest hållbara lösningen för företag är att ha en engagerad grupp som har fullt stöd från ledningen, med tydliga (förhoppningsvis generösa) budgetramar med långt mandat. Här landar vi i en fråga om företagsklimat - hur ser samarbetet ut internt, premieras kunnande och kompetensutveckling? Inget verktyg, inga plattformar, inga konsulter kan skapa detta. Det måste komma inifrån.

Kanhända är vi på väg mot en tid där kompetens en klar konkurrensfördel. Då kan vi klä detta i uttryck som affärsnytta, flytta fokus från "kostnad" till "investering" och ge kompetensutveckling en tydlig position i affärsutvecklingen.

Formellt och informellt lärande

Var med på en heldag om e-learning i torsdags (9 september) i Kista (Promise-dagen www.promise.se) och lyssnade på produktionsbolagen som pratade om e-learning och effektivitet av lärande.

Något som många tog upp var det formella och informella lärandet. Det knepiga med informellt lärande är, att i samma stund som du uppmärksammar det så försvinner det. Informellt är bara informellt utan styrning eller uppmärksamhet.

Dessutom är det så att av allt lärande på en arbetsplats, så räknas det med att 80-95% är informellt. Således: att skapa kurser och utbildningar (formellt lärande) addresserar bara en liten del av det totala lärandet. Så, kan vi "skapa" informellt lärande? Egentligen inte, det vi troligtvis kan skapa är förutsättningar för lärande och försöka uppmuntra själva fenomenet lärande och uppmärksamma det positiva med lärandet som sådant.

Här tror jag att ett lärande med hjälp av sociala medier är en väg att gå. Kan vi återskapa en del av den kraft som finns i sociala medier och en del av den enorma uppmärksamhet detta fenomen får i våra privata liv, tror jag att vi kommer långt.

eLearning - informellt, användardrivet, intuitivt

På en något inaktiv blog om eLearning (http://www.learntech.se/blog/default.aspx) så finns flera bra artiklar om eLearning med tankvärda synpunkter. Bl a så konstateras att

- allt mer lärande sker direkt i arbetet.

- nätverket är viktigare än innehållet. (Context is King, not content!)

- efter Rapid eLearning - "Microlearning"

- stora utmaningar för utbildningsavdelningen.

Författaren Johan Skoglöf konstaterar att allt mer av lärandet på företag är formellt. Trots detta så bygger många företag fortfarande sina lärportaler på grundtesen att lärande är formellt och sker bäst med någon form av transmissions-princip. Pengarna går troligtvis rätt i sjön. Här finns utmaningen att bygga lärandet på informella kanaler trots att det är svårt att mäta resultaten - en svårighet när ansvarig ska äska pengar till budgeten.

Skoglöf refererar till Jay Cross som menar att det är tydligt att fokus går från att "ha klarat av kursplanen" till att "kunna visa kompetensen", dvs fokus skiftas från lärandet till att kunna visa att du klara dina uppgifter.

Skoglöf har tittat på ett webbinar Learning Trends 2009. och plockat upp uttrycket "microlearning". Detta skulle kunna beskrivas som:

- hanteraring av situationsberoende kunskap

- att det saknar formell struktur

- användarna producerar materialet själva

Det är små bitar av information/kunska som portioneras ut i ett informellt lärsystem.

Detta låter i mina öron väldigt likt det som sociala medier står för - det är informellt, användardrivet och intuitivt.

Regisserad kompetensutveckling

Läste om ett intressant forskningsprojekt (1) som bedrivs på Mälardalens högskola http://www.mdh.se/idt/regi, där de vill titta på hur blir chefen en bra regissör och ger medarbetarna goda förutsättningar att tillsammans utveckla verksamheten. Projektet studerar medarbetares interaktionsförmåga före och efter en intervention där deras chefer deltar i ett lärande nätverk för att bli en "regissör", dvs helt enkelt inspirera till kompetensutveckling (fast det senare är min tolkning!)

Jag tror att en orsak till en lyckad utveckling av kompetens på ena arbetsplats handlar om personligt engagemang. Precis som Carlén (2) nämner i sin avhandling så är en framgångsfaktor en stark organsiation samt en central person som driver utvecklingen. På många företag ser man naturligt att chefen skall ta denna roll. Jag tror att en annan lösning kan vara att en redaktörsroll kan fylla samma funktion, med chefens direkta eller ndirekta stöd naturligtvis.

Sedan undrar jag om inte sociala medier kan spela samma roll. Chefens regisserade roll flyttas då till en annan arena där kanske dennes roll förändras. Själv har jag formulerat ett forskningsfält inom området som skulle kunna låta så här:

Kompetensutveckling på gemensam arena: Om sociala medier kan skapa förutsättningar för effektiv interaktion.

Kan sociala medier gynna kompetensutveckling genom lärande, kreativitet och samverkan på en gemensam arena? Kan sociala medier påverka interaktionen mellan medarbetare och utveckla relationer för ökad förutsättning för kompetensutveckling i arbetsgruppens?

(1) Regisserad kompetensutveckling - forskningsprojektet är finansierat av Vinnova och genomförs i samarbete med Mälardalens högskola samt Högskolan i Dalarna.

http://www.vinnova.se/sv/misc/VINNOVA-projekt/Projekt---Listhuvud/Regisserad-kompetensutveckling/

(2) Carlén, U. (2010) A professional community goes online - a study of an online learning community in general medicine. Göteborgs universitet: Institutionen för tillämpad IT.

Kräver lärande motivation?

Motivationsbegreppet är ibland tämligen besvärligt. Det behövs men är samtidigt ett undflyende fenomen. Vad betyder motivation och vilken betydelse har det för lärandet?

Troligtvis håller många med om att motivation är viktigt för att lärande. Att lära kräver någon form av handling - att lyssna, läsa, härma, träna etc. Således kan vi då fråga oss "Vad skapar handling?" istället för "vad motiverar oss". Vissa hävdar att motivation är en handling med ett mål och Gellerman menar att motivation är skillnaden mellan att göra precis det som krävs och att göra allt man förmår. Men en annan aspekt av handling och motivation är att denna text föregicks av en motivation innan handling.

En fråga som gäller lärande är vem som ska generera handling. Kan jag som organsiatör av lärande (lärare i skolan, utbildningsansvarig på företag etc) skapa motivation för att generera handling hos mina mottagre/deltagare? Ibland talar man om "den inre motorn" vilket ska symbolisera att en person har "driv".

Helene Ahl har i en intressant artikel försökt att reda ut motivationsbegreppet och varför vi är intresserade av detta begrepp. Hon har fångat upp Siebert som menar att intresset för motivationsbegreppet inte tillkommit för att få veta vad som motiverar vuxna att lära i sig, utan för att underlätta för lärare och utbildningsorganisatörer. Vilka är lata, odugliga eller ointressanta för att ta del av utbildningsinsatser (dvs en kostnad). Företag gömmer detta bakom termen "assessment" och i utvecklingssamtal med chefen dirigerar detta vilka pengar som görs tillgängliga för "kompetensutveckling".

Jag fastnar för Ahls genomgång av Patricia Cross modell för lärande. Jag tror den är en bra grund för att förstå mekanismerna kring lärnade på ett teoretiskt plan.

Ref:

Ahl, H (2004). Motivation och vuxnas lärande. En kunskapsöversikt och problematisering. I Forskning i fokus, nr 24. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.

Siebert, H. (1985). Research on motivation for further education in the federal

republic of Germany. In J. H. Knoll (Ed.), Motivation for adult education.

München: Saur.

Cross, P. K. (1981). Adults as learners. San Fransisco: Jossey-Bass.

Distansutbildning skapar problem?

I en artikel i Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kvinnor-tar-allt-farre-poang_5235213.svd) så konstateras att resultaten på högskoleutbildningarna försämrats - för studerande på distans i allmänhet och kvinnor som distansstuderar i synnerhet.

Är det så?

I artikeln och i Högskoleverkets pressrelease kan man få intrycket av att de distansstuderande inte klarar av att vara "disciplinerade" nog för att kunna klara av studierna. Självklart är ett distansstuderande ett beting, vilket innebär att du själv är ansvarig att följa studieplanen. Men frågan är om distansutbildningen är upplagd enligt ett mönster som är optimerat för distansstudier.

I en gammal studie av Leidner och Järvenpää tittade de närmare på den då aktuella förändringen med datorstöd i undervisningen. Forskarna kom fram till att datorstödet användes till att utföra traditionell klassrumsundervisning (dvs färdigpaketerad undervisningsbitar för transmission) och kom fram till att det enda datorstödet åstadkommit var att dålig pedagogik kunde utföras snabbare. Hrastinski har i en avhandling studerat fenomenet och har i en populävetenskaplig sammanfattning förklarat en del av fenomenet. I en intervju med Elza Dunkels som refereras i boken (s.43) så konstaterar Dunkels att miljön för nätbaserat lärande inneburit att skolan flyttat ut på nätet, inte lärandet.

Eftersom lärosätenas intäkter är beroende av antalet examinerade studerande finns en uppenbar risk att budgeten klaras genom att sänka kraven. Inget lärosäte skulle erkänna detta, det vore ett brott mot Högskoleverkets regler att sänka kraven, men lärosätet får sina anslag tilldelade efter antalet poäng som de studerande klarar. Här finns en risk och jag tror att de senaste årens utveckling med alltfler högskolor och universitet i landet medför en sänkt kvalitet i utbildningsmaterialet, lärarna och de studerande - helt enkelt för att spridningen tunnar ut materialet.

Ref:

Kvinnor tar allt färre poäng. (2010). [Elektronisk] Svenska Dagbladet, 2 september. Tillgänglig: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kvinnor-tar-allt-farre-poang_5235213.svd [2010-07-21]

Leidner, D. och Järvenpää, S. (1995). The Use of Information Technology to Enhance Management School Education: A Theoretical View. MIS Quarterly, Vol. 19, No. 3, September, 1995), sid. 265-291.

Hrastinski, S (2009). Nätbaserad utbildning – en introduktion. Lund: Studentlitteratur.