Nätsäkerhet

Läser i flera tidningars nätupplagor om IT-säkerhet under rubriken "Sociala medier säkerhetshot" (http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sociala-medier-sakerhetshot_4949561.svd). I gammal (?) god anda så är det en artikel skriven av TT som går rakt in i nätupplagan, möjligen med en ny ingress. Men knappt det.

Artikeln belyser problemen med potentiella säkerhetsproblem på arbetsplatser. Facebook och Twitter stjäl inte bara tid från arbetsgivaren, de läcker även som såll - hemlig eller känslig information kan slinka med i oskyldiga kommentarer. En bakomliggande faktor sägs i artikeln vara anställdas okunnighet och ovana med att allt är tillgängligt för vem som helst på internet. Fast "Yngre medarbetare är vana vid att vara öppna och ständigt ha tillgång till information". Ja, OK då. Så fort alla gamla är borta så är problemet löst. Eller?

Frågan är vad som egentligen är problemet. Internet har blivit den överlägset största källan till informationsinhämtning, samtidigt som detta knappast avspeglas alls i undervisning i dagens skola. Internet har också blivit störst för de allra flesta när det gäller att lära sig saker. I en intressant artikel på World Internet Institute (http://www.wii.se/aktuellt/nyheter/467-ny-rapport-unga-svenskar-och-internet-2009.html) så konstaterar man att nästan alla barn har tillgång till Internet i skolan, men det är i hemmet som barn lär sig använda nätet.

Hemma har vi den största utmaningen. Att vara en god förebild behöver inte betyda att vi kan mer om alla sajter och communities, utan att vi har en nyfikenhet i själva lärandet och att vi använder den källa som ger störst utbyte.

Så utmaningen ska antas i hemmen där vi ska skapa en god kultur för nätanvändandet. Då kommer vi också kunna tackla säkerhetsproblemen på ett bättre sätt – för troligtvis tar vi med oss tänkandet tillbaka till arbetsplatsen där vi integrerar nätet med arbetet. Problemet är inget problem.